 |
| Stridsfordon 90, en svensk exportframgång, provades i strid mot afghaner. |
En svensk parlamentarisk utredning har försökt sammanfatta "erfarenheter och lärdomar" av det svenska krigsdeltagandet i Afghanistan.
Stefan Lindgren anser att resultatet är en erbarmlig produkt. Ingenting i utredningen tyder på att dessa parlamentariker inte är beredda att göra om samma misstag igen, i något annat land.
Detta är inte en självrannsakan. Det är från första till sista raden ett självförsvbar, en apologi.
Man talar inte om resultaten i form av ond, bråd död för så många afghaner.
21 års USA/Nato-ockupation av Afghanistan ledde till mellan 176 000 och 212 000 döda, varav 46 319 civila, enligt en mycket låg skattning på wikipedia (utredarna redovisar en ännu mycket lägre siffra 116 000 döda).
Man talar inte om att ockupationen från dag 1, 7 oktober 2001, till den sista dagen, 30 augusti 2021, var ett folkrättsvidrigt företag, en fullskalig, olaglig och oprovocerad invasion, som Nato-klyschan lyder (endast tillämplig på andra).
Istället talar man om kriget som ett "projekt" för att "befria" den afghanska kvinnan. Så intensivt odlar man den retroiken att orden "kvinnor" och "flickor" används 261 gånger, ordet "afghaner" endast 35.
I strid med uppenbara fakta försöker utredarna hävda att situationen för kvinnor och flickor i alla fall förbättrades genom den utlänka militära närvaron.
I verkligheten lyckades man att ytterligare rasera detta krigshärjade land:
* När de internationella trupperna trängde in omfattade fattigdomen en av tre afghaner. Den sista gången fattigdomen mättes, 2016, hade den stigit till 54,5 procent av afghanerna.
* Den förväntade medellivslängden sjönk 2020 och 2021, men steg så snart USA/Nato hade lämnat. Kvinnorna vann ett helt år i medellivslängd.
Istället talar man om kriget som ett "projekt" för att "befria" den afghanska kvinnan. Så intensivt odlar man den retroiken att orden "kvinnor" och "flickor" används 261 gånger, ordet "afghaner" endast 35.
I strid med uppenbara fakta försöker utredarna hävda att situationen för kvinnor och flickor i alla fall förbättrades genom den utlänka militära närvaron.
I verkligheten lyckades man att ytterligare rasera detta krigshärjade land:
* När de internationella trupperna trängde in omfattade fattigdomen en av tre afghaner. Den sista gången fattigdomen mättes, 2016, hade den stigit till 54,5 procent av afghanerna.
* Den förväntade medellivslängden sjönk 2020 och 2021, men steg så snart USA/Nato hade lämnat. Kvinnorna vann ett helt år i medellivslängd.
* Spädbarnsdödligheten halverades under USA/Nato-ockupationen, skryter utredarna. Sanningen är att spädbarnsdödligheten sjunkit varjeår sedan 1962. Barnmorskorna har nog inte varit Nato-soldater.
* Kvinnornas läskunnighet ökade under ockupationen (från 32 procent 2011 till 42,00 procent 2021 och 44,17 procent första året efter att USA/Nato lämnat) - både den sovjetiska och den amerikanska.
Men att den ökade trots det kaos som ockuaptionerna skapade är ju inget som utlänningarna ska ta åt sig åran av. Det är en längre process, som började redan under kung Amanullah på 1920-talet när kvinnor första gången fick lika rätt till utbildning. Afghanska kvinnor fick för övrigt rösträtt före de amerikanska, även om de senare drabbades av bakslag på bakslag inte minst i form av utländsk inblandning.
Sett i ett historiskt perspektiv är det ingen tvekan om att de utländska interventionerna, först den sovjetiska 1979-1988 och sedan den amerikanska, 2001-21, har bromsat Afghanistans utveckling. För att inte tala om hur många liv som gått till spillo. Eller räknas inte de? Utredningen talar bara om de 6 svenskar som fick sätta livet till. Den är också extremt otydlig vad gäller att beskriva vad den svenska styrkan faktiskt sysslade med. Vi vet exempelvis att Sverige blev ansvarigt för telefonavlyssning, i en miljö där det helt saknades lagliga spärrar och kontroller.
Vad som lyser igenom är också en totala oförsteålse för den afghanska situationens dynamik, dvs. värderingar som är förknippade med ockupanterna (sekularism, jämställdhet i västlig tappning etc .) bemöttes hos betydande delar av det afghanska folket med en flykt in i det förflutna, i religiös fundamentalism.
Före de sovjetiska och västliga ockupationerna var exempelvis burqah inte ett klädesplagg som förekom i Afghanistan. Den saudiska stilen spreds från städerna och utåt, inte tvärtom. Strikt könsåtskillnad och begränsad rörelsefrihet för kvinnor följde samma väg. Detta kan bara förstås som en reaktion på ockupanternas övervåld och deras försök att påtvinga afghanerna sina "universella" normer.
* Kvinnornas läskunnighet ökade under ockupationen (från 32 procent 2011 till 42,00 procent 2021 och 44,17 procent första året efter att USA/Nato lämnat) - både den sovjetiska och den amerikanska.
Men att den ökade trots det kaos som ockuaptionerna skapade är ju inget som utlänningarna ska ta åt sig åran av. Det är en längre process, som började redan under kung Amanullah på 1920-talet när kvinnor första gången fick lika rätt till utbildning. Afghanska kvinnor fick för övrigt rösträtt före de amerikanska, även om de senare drabbades av bakslag på bakslag inte minst i form av utländsk inblandning.
Sett i ett historiskt perspektiv är det ingen tvekan om att de utländska interventionerna, först den sovjetiska 1979-1988 och sedan den amerikanska, 2001-21, har bromsat Afghanistans utveckling. För att inte tala om hur många liv som gått till spillo. Eller räknas inte de? Utredningen talar bara om de 6 svenskar som fick sätta livet till. Den är också extremt otydlig vad gäller att beskriva vad den svenska styrkan faktiskt sysslade med. Vi vet exempelvis att Sverige blev ansvarigt för telefonavlyssning, i en miljö där det helt saknades lagliga spärrar och kontroller.
Vad som lyser igenom är också en totala oförsteålse för den afghanska situationens dynamik, dvs. värderingar som är förknippade med ockupanterna (sekularism, jämställdhet i västlig tappning etc .) bemöttes hos betydande delar av det afghanska folket med en flykt in i det förflutna, i religiös fundamentalism.
Före de sovjetiska och västliga ockupationerna var exempelvis burqah inte ett klädesplagg som förekom i Afghanistan. Den saudiska stilen spreds från städerna och utåt, inte tvärtom. Strikt könsåtskillnad och begränsad rörelsefrihet för kvinnor följde samma väg. Detta kan bara förstås som en reaktion på ockupanternas övervåld och deras försök att påtvinga afghanerna sina "universella" normer.
När utredarna ska undersöka huruvida målen med den svenska truppinsatsen uppfylldes för de in helt nya mål, som aldrig uttalades när insatsen inleddes. T ex "att stärka den transatlantiska länken och samarbetet med Nato".
Det var ju vad vi i Föreningen Afghanistansolidaritet sa, vilket hela tiden förnekades på ansvarigt håll.
Nu får vi det bekräftat - ISAF var ett sätt för Sverige att delta i den internationella skönhetstävling som USA organiserat i Afghanistan, där enskilda länder kunde visa upp sig och tävlaom favörer från Washington.
Idag, när Sverige redan är medlem i Nato, tycker utredarna att de kan säga ut, det som man smusslade med i flera decennier.
Det var ju vad vi i Föreningen Afghanistansolidaritet sa, vilket hela tiden förnekades på ansvarigt håll.
Nu får vi det bekräftat - ISAF var ett sätt för Sverige att delta i den internationella skönhetstävling som USA organiserat i Afghanistan, där enskilda länder kunde visa upp sig och tävlaom favörer från Washington.
Idag, när Sverige redan är medlem i Nato, tycker utredarna att de kan säga ut, det som man smusslade med i flera decennier.
Det kastar också ny belysning över den s k Nato-processen. Sveriges anslutning till Nato började inte 2023 utan 2002 om inte 1995 när svenska soldater förförsta gången ställdes under Nato-befäl.
Utredningen är ett byråkratiskt misch-masch som inte förtjänar att tas på allvar. Inte ens i det lilla vinnlägger man sig om sanningsenlighet. Man påstår att kostnaderna för det svenska krigsäventyret begränsas till 10-11 miljarder. I verkligheten handlar det om ca 40 miljarder, som jag har visat i Sverige i Afghanistan Vitbok om kriget 2002-2021 (tillsammans med Lars-Gunnar Liljestrand, Oktoberförlaget 2023, ISBN 9789198838695).
Stefan Lindgren