Och nu, som det heter, till något helt annat.
När Rousseau i sin ungdom skulle återvända från en vandring i Italien i Hannibals fotspår förlänades han av en abbe i Turin en mojäng som skulle finansiera hans långa fotvandring över Alperna tillbaka till Schweiz.
Mojängen var ett exemplar av Herons källa eller Heronsbrunnen, en springbrunn eller fontän, uppfunnen av Heron i Alexandria första århundradet efter Kristus.
Denna fontän kunde för den okritiske framställas som en perpetuum mobile. Vattnet matades från två behållare upp i fontänen, varifrån det rann ner igen, ökade trycket och pressade upp nytt vatten i fontänen.
Konstruktionen är så enkel att man kan bygga en själv.
Tillsammans med sin kamrat, en vissångare, skulle Rousseau förevisa underverket för bönderna i byar de passerade på väg tillbaka mot Genève.
"Denna idé var
grunden på vilken vi skulle bygga vår framtida förmögenhet: vi skulle samla ihop
lantfolket i varje by vi kunde passera och glädja dem
med åsynen av fontänen..." (läs mer i "Bekännelser", bok 3).
De planerade resor Piemonte, Savoyen, Frankrike och
faktiskt över hela världen.
Men mojängen gick genom en olycka sönder när de båda vandrarna nådde Lac Bramant. Efteråt skrattade de åt alltsammans och bara ökade takten för att pengarna skulle räcka tills de nått målet.
I verkligheten är Herons fontän naturligtvis ingen perpetuum mobile, utan bara till en viss gräns självgående springbrunn, som lätt kan startas om.
Ett annat sätt att försörja sig på resa är att förevisa berömda mäns namnteckningar. Men det tar vi en annan gång.
Stefan Lindgren