 |
| Roger Richthoff, Per Bolund och Håkan Svenneling talade i huvudsak för döva öron, när riksdagen 10 juni behandlade Sveriges anslutning till kärnvapenpakten Nato |
Sveriges Nato-anslutning debatterades i all hast innan riksdagen gick på semester den 10 juni. Det var en eländig debatt som i huvudsak bestod av borgerliga inlägg i stilen "vad var det vi sa" och utrikesminister Ann Linde i rollen som skollärarinna som delade ut frågor till de olika partierna.
Men det fanns undantag. Den politiska vilden Roger Richthoff, utesluten ur SD för att han stöder folkomröstningskravet, försökte belysa regeringens och riksdagens tanklöshet och bristande lägesanalys. Vänsterns Håkan Svenneling och mp:s Per Bolund, som är överens med regeringen om den falskt alarmistiska bilden av "hotet från Ryssland", visade att de åtminstone tar kärnvapenfrågan på allvar. Låt mig citera de tre:
ROGER RICHTHOFF:Efter att kriget bröt ut i Ukraina star tade den stora paniken. Men den startade inte hos leda moten Hans Wallmark, hos KD eller för den delen hos Liberalerna. De har tyckt så här länge. De håller fast vid den linjen. Det förtjänar i varje fall att undvika kri tik i det stycket. Men Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna ändrade i panik sin uppfattning, trots att säkerhetsavdelningen inte såg något ytterligare hot som då var riktat mot Sverige.
Paniken utlöstes, och vi ansåg att det krävde en folkomröstning. Det var det tidigare kravet från Sverigedemokraterna, och det här är en av anledningarna till att jag nu är partilös. Det handlar inte om det som Li beralerna hittade på när de hänvisade till någon Expo artikel och sa att jag skulle vara Putinvän.
Man måste skynda fort. Men varför då? Varför hin ner man inte med en noggrann analys och konsekvens beskrivning med för- och nackdelar med ett medlem skap? Det finns fördelar med det. Men var är debatten? Varför var det så bråttom? Ett Natomedlemskap är naturligtvis inte den för säkring som många hävdar. De tror att vi är försäkrade och har en fullvärdig brandförsäkring genom Nato. Så är det inte, herr talman.
Denna oförmåga är nästan obe skrivlig – att man inte tar med det här! Omdömet ver kar ha försvunnit rakt ut, framför allt hos de här två partierna. Jag är motståndare till anslutningen ändå, men där har man varit trogen sedan tidigare. Vad sa ambassaden i Sverige? Gjorde man inte nå gon analys tidigare av om alla länder skulle vara med på Sveriges Natoansökan? Nej, det gjorde man kanske inte. Glömde man det? Vad säger de i Ankara på frå gan om hur de ställer sig till ett medlemskap?
Det är väl rimligt att ta reda på det, och det är fullständigt obe gripligt att man inte har gjort någon konsekvensanalys. Nu ska man skicka offensiva vapen. Vad är då det? Tidigare har ni sagt i debatterna att det är vapensystem som kan skjuta betydligt längre än nuvarande system som vi skickar, med granatgevär. Man ska alltså kunna nå in på den ryska sidan, beroende på var de grupperas. Då undrar jag: Var är analysen av konsekvenserna av detta? Om de här vapensystemen skjuter in i ryska områden och dödar ryssar – vad gör ryssarna då? Jag vet inte.
Skulle det kunna trigga igång en ytterligare nivå, där man skulle kunna drista sig att tänka i något av de här analysspåren? Kommer man då att sätta in små taktiska kärnvapen i Ukraina? Eller tror man på fullt allvar att ryssarna kommer att förlora kriget och lämna Krim och östra Ukraina? Ni kanske tror att ryssarna kommer att göra det och säga: Vi förlorade. Det kan man ju tro. Men jag tror inte det.
Om ryssarna blir så trängda är det mycket möjligt att kriget eskalerar till ett litet, taktiskt kärnvapenkrig. Skulle då USA starta ett världsomspännande kärnva penkrig med total förintelse? Jag är inte så säker på det. Det här borde man också noggrant analysera och sedan redovisa analyserna. Men det gör man inte. Finns det några? Jag tror inte det.
Jag säger inte att det kommer att bli på det ena eller andra sättet, men jag tycker att det är värt att göra en analys. Det finns abso lut ingen sådan gjord i det här stycket, och det oroar mig väldigt mycket. Det verkar som att ni andra här inne, undantaget Miljöpartiet och Vänstern, har bestämt er för att stödja väst och Ukraina med alla till buds stående medel till den sista ukrainaren. Det verkar vara målet. Jag tror själv att sanktioner till viss del kan vara bra. Men vem drabbas mest av sanktionerna? Är det vi? Nej. Vilket folk i världen är det som kommer att drabbas enormt av detta? Vilka är det som kommer att dö – att svälta ihjäl? Vad bryr ni er om det?
Jag säger inte att man ska upphöra med sanktion erna, och det här är absolut inget försvar av Rysslands krig. Men man måste sätta sig och fundera ett steg till, och jag tror att man med alla till buds stående medel borde försöka få till stånd någon form av förhandlingar i stället för att peka ut fiender, som Centerpartiet gör med jämna mellanrum. Jag vet inget annat land som pekar ut andra och säger: De där är fiender! Jag tror inte på det sättet att diplomatiskt umgås med andra län der. Med tanke på hur ni har hanterat det här och den tid som står till förfogande i ämnet vill jag, så att ingen ska missförstå, säga att jag inte på något sätt försvarar Rysslands aggression. Jag tycker bara att man borde ha analyserat bättre, genomfört en folkomröstning och diskuterat detta noggrant.
Om Erdoğan lyssnar på det här har han fått fullstän digt klart för sig att Sverige inte backar. Vi kommer inte att skicka ned det folk som du vill ha. Behåll du ditt land där nere, och behåll du ditt Natomedlemskap! Jag vill inte in i den så kallade tryggheten. Det finns ingen trygghet när Turkiet är med i en allians.
HÅKAN SVENNELING:
Vi debatterar i dag Miljöpartiets mot ion med anledningen av en särskild händelse. Denna särskilda händelse, som har gjort att Miljöpartiet väckt denna motion, är regeringens ansökan om ett svenskt Natomedlemskap. Miljöpartiets motion är en väldigt bra motion, väckt i en osäker tid där Sveriges nya säkerhetspoli tiska vägval behöver tydliggöras och utvecklas. Det är därför förvånande att motionen fått ett så svagt bemö tande från de andra partier.
För oss i Vänsterpartiet är förslagen i motioner sådana förslag som vi tidigare har lagt fram och framfört i motioner vi har skrivit, bland annat under det som kallas för den allmänna motions tiden här i riksdagen. Sex av åtta partier i riksdagen vill att Sverige ska gå med i Nato. Nato är en kärnvapenallians som an vänder kärnvapen som ett hot och som sin yttersta av skräckning för att Natoländer inte ska bli attackerade.
Det gör att när Sverige nu troligtvis blir medlem blir kärnvapen för första gången i historien en del av vår försvars- och säkerhetspolitik. Det kunde ha varit i dag vi skulle ha fått höra en tydlighet kring vad detta innebär från utrikesministern. Men det fick vi inte.
Vi har kort och gott i ett slag gått från att vara militärt alliansfria i över 200 år till att nu vilja försvara oss med kärnvapen. Finns det då ingen kritik mot kärnvapen i de andra partierna i Sveriges riksdag? Jo, det gör det givetvis, och vi lär under eftermiddagen här få höra en kavalkad av vackra ord mot kärnvapen.
Tyvärr visar dagens be handling av detta ärende att det bara är tomma ord och ingen konkret handling – detta trots att Socialdemokra terna säger sig vilja stå upp för en kärnvapenfri värld och att den svenska Natoansökan inte ska utgöra något hinder för att bedriva kärnvapennedrustning. Socialdemokraterna har också sagt att de vill att Sverige gör ett så kallat unilateralt uttalande där vi säger att vi inte vill ha kärnvapen eller fast utländsk trupp på vårt territorium. Det kunde ha uttalats i dag, i dagens utrikespolitiska deklaration, men det gjordes inte.
Borde då inte Socialdemokraterna ha kunnat yrka bifall till motionens yrkande 6 om att Sverige inte ska ha permanent Natotrupp på svensk mark? Det Social demokraterna nu gör i stället för att samarbeta med sin tidigare regeringspartner Miljöpartiet är att göra upp med Natohögern.
Liberalerna, med sitt stora Natoengagemang, borde ha ställt sig bakom motionens yrkande 5 om att Sverige ska vara pådrivande för att öka respekten för de mokratiska värderingar genom demokratikrav i Nato. Liberalerna själva lade fram det förslaget så sent som i höstas. Men så här ser det ut när svenska partier ger upp sina ställningstaganden av oro för hur det skulle upp fattas om det fanns något hinder för ett svenskt Nato medlemskap hos de andra 29 Natoländerna, som ska godkänna oss.
Man vill helt enkelt inte att det ska fin nas några hinder, och därför vågar man inte heller säga vad man tycker. Det skulle kunna ha varit i dag vi faktiskt diskute rade och uttryckte vad Sverige vill inom ramen för ett svenskt Natomedlemskap.
Men de partier som vill gå med i Nato vill inte berätta om hur medlemskapet ska fungera i praktiken. Det tycker jag är den stora bristen och svagheten i dagens utrikespolitiska deklaration, som vi tidigare debatterade.
Jag hoppas att andra partier nu tar chansen att ut trycka och ge löften som de kan stå upp för om de har valframgångar och om de kommer till makten. Jag hoppas att de kan se upp för detta och lova att saker och ting kommer att gälla även det, för i dagsläget finns det ingenting som hindrar att man ändrar åsikt väldigt snabbt.
I nästa vecka reser jag, troligtvis som den enda svenska riksdagsledamoten, ned till Wien för delta i statspartnernas möte om FN:s kärnvapenkonvention. Sverige kommer att vara på plats som observatör, och det är välkommet att regeringen är det. Tyvärr är dock inte utrikesministern på plats. Mötet i Wien kommer att vara det första mötet mellan alla stater som har skri vit under FN:s kärnvapenkonvention för en kärnvapen fri värld. Det är ett viktigt steg för att trycka på för en kärnvapenfri värld.
Detta är den första konvention någonsin om denna typ av nedrustningsfrågor som Sverige inte har skrivit under. Jag tycker att det finns många goda argument för att Sverige borde ha skrivit under redan nu. Jag hoppas fortfarande att Sverige kommer att skriva un der i framtiden. Precis som Hans Wallmark har kämpat på mot Natomotståndet kommer jag att kämpa på för att Sverige en dag ska skriva under den här konvent ionen. Jag tror att det är ett viktigt steg i rätt riktning, och jag tycker att det är ett felval av oss att inte ha gjort det tidigare.
Det är klart att ett svenskt Natomedlemskap, som innebär att vi kommer in under ett kärnvapenparaply, gör detta svårare. Men i grunden är det ändå positivt att ett antal Natoländer och ansökarländer deltar i kon ferensen och engagerar sig i detta. Till det kommer det som nämndes i den förra debatten, nämligen NPT:s uppföljningskonferens i augusti, som skulle ha hållits för två och ett halvt år sedan men som på grund av pan demin har fått flyttas fram i olika omgångar. Dessa konferenser är viktiga steg för att lyfta arbetet för en kärnvapenfri värld. Jag tror också att frågor som inte berörs i motionen specifikt, exempelvis detta med kärnvapenfria zoner som har varit en viktig del i arbetet med NPT, skulle kunna lyftas mer i den svenska debatten.
När vi ser det här upptrissade läget i vårt närområde vore det bra om vi tillsammans med andra länder, och även Sverige självt, skapade kärnvapenfria zoner eller införde det som Miljöpartiet föreslår i yrkande 1, en nationell lag stiftning med förbud mot införsel av kärnvapen. Det vore viktiga steg för att signalera att kärnvapen inte finns på svenskt territorium, att man inte vill att kärn vapen används i Sveriges namn och att det inte finns någon anledning att attackera oss. I motionen finns det flera andra viktiga förslag. Man lyfter hur arbetet funkar i Nato. En av de saker jag tycker har varit sorgliga i de säkerhetspolitiska överläggningarna är att det inte har blivit tydliggjort hur kärnvapen faktiskt är en del av alliansen.
Visst är det så att det är de enskilda staterna som äger kärnvap nen, och det finns tre sådana i Nato. En av dem, Frank rike, är inte med i själva Natosamarbetet med sina kärnvapen utan står utanför det som heter Nuclear Planning Group. Men USA och Storbritannien är med där med sina kärnvapen. Man har också olika typer av planering där. Man har en hel del övningar. Det finns ett samarbete som heter SNOWCAT där stater som Danmark och Norge, som har sagt att man inte vill ha kärnvapen på sitt ter ritorium, ändå är med och övar på kärnvapenanfall från Natos sida genom att ha flygplan som flyger bredvid flygplan och sådana saker.
En annan sak som finns med i motionen, i yr kande 4, är förslaget om no first use, alltså att man inte ska vara först med att använda kärnvapen vid ett even tuellt kärnvapenkrig. Det är ett sätt att höja tröskeln mot att använda det som hot mot någon annan. I det osäkra läge vi befinner oss i nu, när Putin de facto hotar med kärnvapen, vore den här principen otroligt viktig att få till, både inom Nato och generellt mot alla kärn vapenstater runt om i världen. Man brukar ju prata om att det finns fem legitima kärnvapenstater och fyra som har skaffat sig kärnva pen trots att de inte har tillstånd till det. Jag tror att sig nalen gentemot ett diktatoriskt land som Nordkorea, som vi ser gör uppskjutning efter uppskjutning, att det inte finns någon som tänker använda kärnvapen mot dem skulle vara väldigt viktig.
Slutligen, herr talman, några ord som yrkande 6, som handlar om att vi inte ska några permanenta Natotrupper på svensk mark. Jag tycker mig ha hört i prin cip vartenda parti säga att det är detta man vill. Jag förstår inte varför vi har kommit så långt i processen utan att ens ha klarat av att uttala detta tillsammans. Vi förstår ju allihop att det skulle innebära en mängd kom plikationer, både i form av ett ökat hot mot Sverige och i form av myndighetsutövning, jurisdiktion och andra saker i förhållande till enskilda svenskar, om det finns utländsk militär permanent här i Sverige.
I Norge har man hamnat i en situation där man inte har det formellt men där det pågår en väldigt lång öv ningsverksamhet som gör att de amerikanska trup perna i praktiken har blivit fasta i sin form i Nordnorge. Det är en utveckling vi inte vill se i Sverige. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reser vationen.
PER BOLUND:
Sverige har nu lämnat in en ansökan om Natomedlemskap. Det är en historisk omsvängning efter över 200 år av alliansfrihet som gjort att Sverige faktiskt är det land som har haft fred längst tid av alla världens länder. Men det mest bekymrande är kanske inte det utan att processen som ledde fram till beslutet har varit un der all kritik. På kortare tid än vad det tar att få ett nytt pass i Sverige har ett av de mest avgörande besluten om svensk säkerhetspolitik och svensk utrikespolitik tagits av regeringen och av den här riksdagen. Det har dessutom skett på ett sätt som gjort att svenska folket inte har kunnat vara delaktiga, med alldeles för lite tid för den samhällsdebatt som ett så stort och strategiskt beslut kräver.
Det är därför som Miljöpartiet nu – för första gången någonsin, tror jag – har lämnat in en motion med anledning av händelse av större vikt för att vi ska få ett ytterligare tillfälle att diskutera dessa oerhört vik tiga frågor. För oss är det avgörande att inget parti i efterhand ska kunna säga: De här frågorna var aldrig uppe på bordet. Vi diskuterade inte villkoren för Sveriges Na tomedlemskap. Sveriges ställningstagande till kärnva pen eller till permanent Natotrupp var aldrig uppe till diskussion i riksdagen.
Nu har alla partier chansen att faktiskt tydligt deklarera sin ståndpunkt i de här frå gorna. I en tid av ökande spänningar i världen behövs mer än någonsin globala aktörer som kan verka för fred, för konfliktförebyggande och för att medla i pågående konflikter. Här har Sverige en stolt tradition att falla tillbaka på, att som alliansfritt land medla och före bygga i krig och konflikter runt om i världen. Vårt diplomatiska arbete och vårt stabila bistånd har bidragit till att ge oss ett starkt namn som vi också kan använda för en fredlig utveckling i världen. För Miljöpartiet är det oerhört viktigt att Sveriges röst för demokrati, för mänskliga rättigheter och för konfliktförebyggande nu ljuder högre än någonsin. Vi vet nämligen att behoven globalt också är större än nå gonsin. Nu är risken i stället stor att vårt land redan nu under prövningen av vår Natoansökan blir tyst i kriti ken mot länder som de facto rör sig i en oroande riktning när det gäller demokrati och yttrandefrihet, exempelvis Turkiet.
Vår syn är att Sverige aldrig, varken som ansö kande land eller som fullvärdig medlem i Nato, får låta sig tystas. Vi måste hålla fast vid vår sedan länge fast slagna hållning med en feministisk utrikespolitik och en stenhård kritik mot länder som förföljer oliktän kande, begränsar friheten för sin egen befolkning eller hotar och anfaller sina grannländer. Sveriges röst är viktigare än någonsin för en värld i fred. Herr talman! Nu är som sagt Natoansökan in skickad. Då måste vi också inom det politiska fältet hitta utrymme för den viktiga diskussionen om hur Sveriges framtida medlemskap i Nato ska se ut.
Det minsta Sverige ska göra, om vi nu ska gå med i Nato, är att ställa krav, att tydliggöra vilka förbehåll som ska gälla för medlemskapet, precis som många nuvarande medlemsstater i Nato redan har gjort. Sverige ska till exempel inte – det anser vi är oer hört viktigt – ha kärnvapen på svensk mark, varken i freds- eller i krigstid. Sverige ska driva på för ett de mokratikrav och att detta skärps för länder som arbetar inom Nato. Vi måste också tydligt stå upp för fred, fri het och värnandet av mänskliga rättigheter. Allt annat är för oss oacceptabelt.
Det är ingen hemlighet för någon att vi också var nade för risken med att göra upp och göra gemensam sak med länder som Ungern och Turkiet i försvarssam arbeten och i säkerhetspolitik. Det dröjde inte heller många timmar förrän Turkiet började ställa krav på Sverige att överge våra grundläggande demokratiska principer. Här måste Sverige visa ryggrad och visa att vi inte viker oss för den typen av påtryckningar.
Vi i Miljöpartiet är inte beredda att tona ned våra värderingar när det gäller frihet, demokrati och värnandet av mänskliga rättigheter. Säkerhetsläget i vårt när område har försämrats dramatiskt på kort tid, och det om någonting visar på vikten av aktivt förebyggande och konfliktlösande arbete. Sverige måste driva en självständig och feministisk utrikespolitik och vara på drivande i arbetet för fred. Här ingår inte minst det oer hört viktiga arbetet mot kärnvapen. Herr talman! Miljöpartiet kräver att Sverige ska fortsätta vara en stark röst för global nedrustning, sär skilt gällande kärnvapen som vi ju alla vet är ett exi stentiellt hot mot mänskligheten. Ett medlemskap i Nato innebär att Sverige skriver under på att använda kärnvapen som hot och som en del i en försvarsstra tegi.
Vi är mycket oroade över att Sveriges viktiga ar bete för nedrustning av kärnvapen kommer att försvå ras om vi är medlemmar i den kärnvapenallians som Nato är. Det är därför det är så viktigt att redan nu i samband med att ansökan hanteras klarlägga en tydlig svensk linje kring vår syn på kärnvapen.
Vi anser till exempel att Sverige bör, som många andra länder, skriva under FN:s kärnvapenkonvention. Det skulle vara att fullfölja den linje som Sverige har fört under årtionden. Vår syn är också att Sverige ska vara en kärnvapenfri nation med en stark lagstiftning som grund för den principen. Den lagstiftningen skapar största möjliga tydlighet, förutsägbarhet för alla parter och säkerhet kring att det här är någonting som kommer att stå sig över tid.
Sverige borde därför omedelbart anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen till vårt land i både freds- och krigstid. Det är också något som flera Natoländer, som Spanien och Lettland, redan har gjort men även Finland som ansöker om Natomed lemskap tillsammans med oss. Det kan inte vara omöj ligt för Sverige att göra samma sak. Vi vill också att regeringen tydligt klargör att Sve rige inte deltar i planeringen kring kärnvapenanvänd ning, till exempel i Nuclear Planning Group, och att Sverige driver principen om no first use inom Natoal liansen. Det är en princip som skulle minska risken för att en konflikt eskalerar till kärnvapenkrig. Där bör Nato och Sverige driva på hårt inom Nato för att Nato inte ska vara en sådan eskalerande part.
Vi vill också att regeringen tydliggör att Sverige ska ifrågasätta den kärnvapendelning som sker mellan USA och några av de europeiska Natomedlemmarna. Att en kärnvapenstat lånar ut kärnvapen till icke kärn vapenstater så som sker nu inom Natos nuclear sharing strider mot andan i icke-spridningsfördraget och kan i framtiden riskera att åberopas som prejudikat för andra kärnvapenstater som vill låna ut sina kärnvapen. En så dan utveckling skulle riskera att vara katastrofal. Sve rige bör verka för att Nato här ändrar sin policy.
Vi noterar också att vårt förslag ligger nära de tan kar som uttrycktes av dåvarande utrikesminister Anna Lindh när hon initierade Weapons of Mass Destruction Commission som rent av gick ännu längre och önskade att kärnvapnen alltid bara skulle finnas på kärnvapen staternas egna territorier. Kan man ställa sig bakom en sådan princip borde man också utan problem kunna ställa sig bakom principen att inte ha kärnvapendel ning.
Vid ett eventuellt Natomedlemskap anser vi att det är viktigt att Sverige inte ska ha permanenta Natotrup per på svensk mark. Sveriges regering bör också inför alla Natos försvars- och utrikesministermöten och också de årliga mötena med statsöverhuvuden ha över läggningar med lämpliga riksdagsutskott och med nämnder om det som ska diskuteras på de här mötena för att säkerställa att det också finns en demokratisk förankring av Sveriges principer och hållning i Nato frågor.
Sverige har en stolt tradition av transparens och of fentlighetsprincip. Därför ska Sverige också vara på drivande för att förbättra insynen i Nato och pådri vande för att de nationella parlamenten i medlemsländerna ska skärpa sin granskning av Natos angelägen heter så att ansvarsutkrävande kan ske. För att säkra att Sverige ska fortsätta att driva och utveckla den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken bör Sverige utarbeta en form för, och inbjuda till, regelbunden dialog mellan Försvarsdepartementet och organisationer för fred och mänskliga rättigheter. Sverige bör också öka sitt fredsfrämjande arbete.
Vi ser nu att det finns flera parallella kriser världen över som skapar svåra säkerhetspoli tiska problem. En tillbakagång av demokratin pågår. Vi ser hur klimatkrisen får allt värre följder och också driver på konflikter. Rysslands aggression mot Ukraina leder till en global svältkatastrof, och det ris kerar också att ge mer mänskligt lidande. Här behövs Sverige som en stark röst, oavsett om vi är inom eller utom Nato. En sådan hållning borde också Sveriges riksdag ställa sig bakom. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.
På förslag av utrikesutskottet behandlades miljöpartiets motion mindre än två vardagar efter att den hade gjorts tillgänglig. Hade regeringen och riksdagspartierna tagit frågan på minsta allvar hade motionsbehandlingen skjutits till hösten. Regeringens panikartade brådska har ju visat sig vara helt opåkallad. Sverige sitter i väntrummet till Nato på obestämd tid.
red: Stefan Lindgren